måndag 23 februari 2015

Din Gata 100,6

Imorgon bitti mellan klockan 7.00-9.00 medverkar jag i Din Gata's God Morgonshow och pratar normbrytande könsroller med DJ Juan Havana. Ratta in på 100,6 och lyssna när vi kickar live.

Ni kan även lyssna live på adressen sverigesradio.se/dingata för er som inte äger en radio eller via Sveriges Radio's app som finns tillgänglig för både iOS och Droid.

Jag känner mig så hedrad över att ha blivit inbjuden till detta. Tack för denna fantastiska möjlighet, #DinGata!

fredag 21 november 2014

TDoR 2014.

Igår var det som de flesta vet, Transgender Day of Rememberance. Den infaller varje år den 20 November. Eftersom jag nästan är döende, så valde jag att stilla hedra de mördade transpersonerna i hemmets trygga vrå. Förra året befann jag mig på Gustav Adolfs Torg i Malmö och träffade bland annat en bloggare som jag har haft lite kontakt med här. Jag ångrar nästan att jag inte stack in. Jag kunde ju ha stuckit till Lund, där det hölls TDoR för första gången, men mitt mående stoppade mig. Att jag kliver upp klockan 05.00 varje morgon underlättar inte heller för att hitta på saker sent på kvällarna. Nåja, där är ju alltid nästa år. Hela denna veckan har ju varit Transgender Awareness Week och jag har varit extra aktiv på mitt transkonto @transindustry på Instagram. Jag har äntligen nått över 5000 följare där och kontot fortsätter att växa. Det är riktigt roligt faktiskt, för det har blivit ett av Instagrams största transkonto och det är jag riktigt stolt över.


Utöver Transgender Awareness Week så har det inte hänt så mycket mer. På måndag är det 6 veckor sedan min andra operation. Jag har inga stygn kvar, alla har löst upp sig själv. Jag har läkt jättefint, långt över min förväntan. Jag fortsätter att smörja morgon och kväll med ärrsalvan Spotner och jag älskar hur mirakulöst den verkar. Ni som inte har provat den - GÖR DET. Det är så jävla värt det. Den gör underverk av ärrvävnad, till och med sådan som är upp till 5 år gammal. Den är förbaskat dyr, men den är värd sitt pris. Tro mig. Finns på Apoteket för 269 kronor (innehåller 15ml.)


En annan sak som jag har tänkt på.. Varför har transbloggar minskat igen? Varför har alla slutat skriva/uppdatera och varför pratar vi inte mer med varandra? Jag ser alla som besöker min blogg, hur länge ni läser varje inlägg till och med, men ni agerar aldrig. Varför? Tanken med min blogg från allra första början var ju för att fler transkillar skulle få kontakt med varandra. Kanske anordna en träff eller liknande för alla mina läsare. Men när så få lämnar kommentarer eller skriver själv, så känns det bara så förbannat färglöst. Borde vi inte hålla samman mer? Borde vi inte hålla ihop? Stötta varandra? Varför är transpersoner så reserverade till och med inom den egna kretsen?


Jag förstår inte. Vad fan är vi så rädda för?

onsdag 19 november 2014

Min operationsberättelse, op nr 2.

Hej. Jag är tillbaka. Igen. Ibland undrar jag varför jag ens skriver här fortfarande, men av någon anledning så läser ni fortfarande min blogg, oavsett om den är uppdaterad eller inte. Texten nedan är tagen helt från anteckningar i min mobil och består av uppdateringar och tankar som jag har haft eller velat minnas efteråt. Ni får ta det för vad det är helt enkelt, men här kommer den, min operationsberättelse, från operation nummer 2:


12 Oktober -14 (( Dagen före OP.


Då är man inlagd på KS i Solna sedan cirka 20.00 ikväll. Jag har druckit tre koppar kaffe, en kopp drickbuljong och ätit en kvällsmacka. Det gäller att passa på innan man måste fasta och få dropp och grejer. Gratis WiFi på avdelningen och trevligt ompysslande personal. Känner mig lugn. Blev lite besviken över att jag helt plötsligt inte väntar några besökare, när det från början var 3 pers som skulle komma. Operationen är planerad cirka 14.00 imorgon, så jag har lite tid kvar att slå ihjäl. Nu ska jag ta den där obligatoriska duschen med Descutan så att hela jag blir ett sterilt kolli och tvingas ligga och glo i sjukhussängen. Tack till M som körde mig hit och som låter mig bo 'en stund' hos henne under tiden jag läker. Och tack till min älskling för alla lugnande ord och allt stöd du visar mig. Och tack till alla er som skickat lyckönskningar på olika sociala medier. Betyder mycket. Jag längtar hem redan.


13 Oktober -14 (( Operationsdagen.


Descutanduschen är avklarad. Nu ska man ligga och glo i den här sängen fram till 11.00 då dropp ska sättas in. Sedan är det bara att ligga här och vänta... Tack till alla som har skickat lyckönskningar! Känner mig ganska ensam den här gången.


Efter OP.


Fattar personalen att jag har ont NU då? Blött igenom och grejer. De har kollat på det. Ville avvakta med åtgärd. Fått i mig lite flingor med mjölk, för korvstroganoffen smakade pepparrotsspya. Fan vad jag mår dåligt. Vill bara härifrån!!


Lite senare, samma dag.


Blivit ompysslad och omlagd av en heltatuerad kille. Han utfodrade mig med både smörgås och morfin, samt medicin mot mitt illamående. Sen gav han mig ett stort glas med kall mjölk. Smärtan blir dock bara värre och värre, så jag får nog be den där snubben om något att sova på snart. Känner mig lite orolig faktiskt.


14 Oktober -14 (( Dagen efter OP.



Vaknade 07.20 av mig själv. Hade somnat med lampan på och mobilen i handen. Klockan 07.30 kom två systrar in och erbjöd mig frukost, men jag sade att jag själv kunde gå och hämta. Har inte rört mig mycket sen jag blev opererad. Gick och hämtade lite flingor och två mackor, kaffe och apelsinjuice till. Åt. Mådde lite bättre. Sen kom min kirurg. Han berättade om ingreppet, tittade på mig och blödningen som uppstått. Sjukskrev mig i 2 veckor och sade att jag inte får överanstränga mig alls eller bära tyngre saker än ett mjölkpaket. Yay. Jag tackade och han gick vidare. Sen packade jag ihop mina saker efter att ha fått ett nytt bröstband av en syster. Inte så roligt att åka hem i ett blodigt. Fick dock behålla det blodiga så att jag har ett extra. Bara att tvätta det först. Sen fick jag 2 stycken Citodon mot smärtan av min sjuksköterska. Började må illa efter en halvtimme och han fick ge mig medicin för det också. Fick meddelat att jag får behålla min sängplats tills M hämtar mig om hon kunde komma så nära klockan 13.00 som möjligt. Jag har fortfarande så ont att jag har svårt att gå, så det var nog mycket därför de inte körde ut mig så fort jag vaknat som de gjorde första gången. Så nu återstår bara vila. Har hoppat ur sjukhusrocken och hoppat i min mysiga "sjuktröja". Vill bara härifrån. Tack till alla som skickat hälsningar! Betyder mycket för mig. <3


Ja, detta var vad som har antecknats under min sjukhusvistelse. Inte mycket att hurra för kanske, men trots fruktansvärda smärtor (som jag inte kände efter första op) så var jag på något mystiskt sätt ändå lugn. Jag hade gjort detta förut. Jag kommer att göra det igen. Så är det bara. Finns inte så mycket annat att göra än att gilla läget liksom. Och jag älskar min möjlighet till att få genomgå detta. Jag älskar min kirurg för att han är med och skapar den jag egentligen skulle ha blivit. Den jag verkligen är. Inifrån och ut. Jag älskar min nya överkropp även om den inte är färdigkonstruerad än. Men den är redan 100 gånger bättre än vad den någonsin har varit. Jag älskar den fria transvården i Sverige, trots att den brister på många sätt. Och sist men inte minst; så älskar jag att jag har fått en ny chans i livet.
Din chans kommer också. Det gäller bara att vara på hugget och ta den så fort den dyker upp framför dina ögon.

lördag 27 september 2014

snart bara 2 veckor kvar..

fy fan vad tiden rusar iväg. jag har så svårt för att hinna ikapp med allt som händer runt omkring mig. på måndag är det bara 2 veckor kvar till jag ligger under kniven. igen. det känns jävligt läskigt men samtidigt jävligt gött. jag fick veta operationsdatumet redan 6,5 vecka innan och tyckte där och då att det kändes ganska drygt. jag menar.. 6,5 vecka?! det är lång tid när man väntar på något så fantastiskt.

men nu är jag snart där. 4,5 vecka har bara flugit förbi och jag har haft fullt upp med mitt nya jobb och massa annat roligt. jag höll till och med på att glömma bort att idag, som i den 27 September 2014, så är det exakt 3 år sedan jag fick min första testosteroninjektion. jag fyller alltså 3 år idag. och till råga på allt så är min äldsta och närmaste vän här nere i Skåne och hälsar på, så jag har fått fira den med både henne och tjejen. de två bästa i mitt liv. <3 min helg har helt enkelt varit fantastisk.

jag kommer att ha lite extra tid framöver när operationen är genomförd och då kommer jag köra lite tätare uppdateringar även här på bloggen, men annars är jag mest aktiv på Instagram: @unicornb0i (med en nolla i b0i) så följ mig gärna där. jag hoppas att ni alla njuter lika mycket av detta underbara höstväder som jag gör!

ta hand om varandra i mörkret.

söndag 21 september 2014

såhär ser min bröstkorg ut idag.


kära läsare, ni som så tålmodigt har väntat. här har ni en bild på hur min bröstkorg ser ut efter en operation. jag är alltså inte klar. jag har lös hud som hänger och dinglar, men jag ligger ner på fotot här så det syns inte. jag gjorde Peri Areolar Mastectomy, där kirurgen går in enbart via vårtgårdarna och mina ärr är i princip osynliga. (de röda prickarna är värmeplitor efter kompressionsbindern.)

jag har använt en silikonbaserad ärrsalva som heter SpotNer och finns på närmaste Apotek. jag vill tro att den har gjort ganska stora underverk, eftersom jag såg enormt stor skillnad redan efter en dags användning. jag rekommenderar den starkt, men tänk på att den bara kan användas om såren är läkta eller har en sårskorpa som skydd. ingen SpotNer i öppna sår, alltså. enklare än så blir det inte. ;)

jag har också fått tid till nästa operation. måndagen den 13 oktober blir min tur, om allt går som det ska - vilket jag ber innerligt för. jag längtar som en galning! har bokat tågresan idag också och är både tacksam och glad över vad som komma skall. jag ångrar inte en sekund över mitt beslut om operationsmetod och kan just nu inte bry mig mindre om att jag måste opereras flera gånger, för med tanke på hur bra jag har läkt och hur bra det redan ser ut, så kan det bara bli bättre och bättre.

jag älskar mitt liv igen och jag skäms inte ens över att säga det. tack till alla er som dagligen stöttar mig i min vardag och som har kämpat vid min sida under mina mörka perioder. <3

lördag 9 augusti 2014

back from the dead.

ja, det är ju alldeles uppenbart att jag suger rätt kraftigt på att uppdatera den här bloggen nu för tiden. och egentligen är det ganska illa med tanke på hur mycket tid jag har haft över på sistone. men det är sådant som händer ibland. livet kommer emellan och det finns inte så mycket att göra åt det fenomenet. livet har sin gång, helt enkelt.


jag har hunnit fylla gammal och jag har hunnit återuppta gamla kontakter. jag har dessutom fått ett nytt jobberbjudande som jag inte kunde motstå. känner både en enorm tacksamhet och en enorm lycka över det och börjar min första riktiga arbetsdag nu på måndag, den 11 augusti. jag avvaktar lite innan jag avslöjar inom vilket yrke jag ska briljera men jag kommer inte att berätta här på bloggen var det är eller för vilket företag jag kommer att jobba. vissa saker vill man hålla lite mer privat.
jag ser detta nya jobb som en stor och riktigt rolig utmaning och jag hoppas att jag kommer att glänsa och sköta jobbet över deras förväntan. jag kommer att satsa helhjärtat och ser väldigt ljust på framtiden. inte nog med att det är ett måndag till fredag-jobb, det är en fast tjänst. jag kan inte uttrycka min glädje nog över detta och jag är så jävla lycklig just nu!


utöver dessa goda nyheter så fortsätter min vardag som vanligt. jag tränar så fort jag har ork och tid, jag fortsätter att försöka äta så bra och ren mat som möjligt och jag har haft en helt fantastisk sommar. den har väl varit lite för varm till och från, även för min del som annars älskar värme, men man ska inte klaga. bara synd att den tropiska hettan slår ut hela ens system och att man tappar lust för både matlagning, städning och träning. i princip allt som kräver minsta lilla ansträngning.
och stackars hunden! han orkar inte vara ute och han orkar inte vara inne. det finns liksom inget ställe för honom att kunna svalka sig på när det har varit varmare än i helvetet. det har fått bli många tvångsdopp och blöta kalla handdukar i ljumskarna för hans del. nu börjar jag nästan tro att sommaren är över. det har varit ösregn efter ösregn och blixtar och dunder så att det har stått härliga till över hela Skåneland under den senaste veckan.


lite besviken över att jag missade en broder som hade vägarna förbi Skåne och var på besök under en hel helg i Danmark. men det kommer väl fler tåg, antar jag. nu för tiden så håller jag mest till på Instagram och glömmer nästan bort att jag har läsare att uppdatera. ni får helt enkelt droppa en kommentar på ett av mina inlägg och påminna mig, så jag inte glömmer bort min kära blogg. det tråkiga med transbloggar är ju egentligen det faktum att de dör ut efter ett tag. sedan operationen har det helt enkelt inte hänt sådär mycket som är direkt relaterat till att leva som transkille, så därför blir det nog ofta så. jag är inte redo att ge upp bloggandet än, trots att mina inlägg ofta kommer i skov.


jag önskar er alla en fortsatt trevlig sensommar och hoppas att jag ska vara bättre framöver på att hålla denna sidan uppdaterad. trots att jag inte skrivit något på snart ett halvår, så fortsätter aktiviteten och följarna att trilla in och det är jag väldigt tacksam över. utan er läsare hade det inte funnits någon anledning att fortsätta hålla den uppe. efter vecka 35 är det dags att ligga på KS igen och försöka knipa nästa lediga operationstid. jag står på deras kort-varsellista och tänker fortsätta göra det också. jag vet faktiskt inte vilken köplats jag har, men jag vet att jag inte kommer behöva någon längre tid ifrån arbete i alla fall, med tanke på hur litet nästa ingrepp kommer att bli, så det är i alla fall positivt.
jag vill bara bli klar med allt så att jag kan släppa hela den biten och börja leva mitt liv på riktigt. det är det tyvärr inte så många som förstår, för de flesta anser att jag redan har blivit av med obehagen och tycker att jag ska vara nöjd så. sen att jag inte kan gå i tank tops eller gå med bar överkropp som vilken annan kille som helst - det tänker de inte på minsann. svårt att förklara för de som inte sitter i samma båt som en själv. oavsett så är jag enormt tacksam över hur allt har artat sig och jag är supernöjd över mina resultat hittills. jag är också obeskrivligt tacksam över att få slippa bindern den här sommaren. finns nog ingen bättre känsla än att bara kunna gå i t-shirt under den hetta som har dragit in över landet. jag lider med er som fortfarande måste kämpa er igenom dagarna i dessa hatälskade binders, men håll ut bara. er tid kommer och när den väl gör det, så kommer ni att förstå mig när jag säger att det är värt all väntan och all skit vi måste gå igenom. tro mig.

onsdag 2 april 2014

nya jobb.

ja, ni läste rätt. för nya jobb, det är precis vad jag har fått. två stycken faktiskt, så det ska stå i plural. jag pendlar mellan dessa och har haft extremt lite tid över till annat. jag har också slagit skallen och börjat gå upp så tidigt att tuppen skäms. jag har mest morgonpass på båda jobben, så jag har inte så mycket val. jag är verkligen ingen morgonmänniska, och jag känner mig mer död än levande just nu. zombielicious. that's me.


men jag trivs! jag trivs så in i helvete och jag är så himla tacksam för dessa två anställningarna. jag vet helt ärligt inte vad fan jag skulle ha gjort om jag inte hade fått dem. då hade jag stått arbetslös och känt mig som ett jävla spånhuvud. inga pengar hade trillat in heller. lite a-kassa, men det ger inte mat på bordet. sedan är det ju så, att eftersom inget av jobben är heltid, så måste jag söka andra under tiden. känner ni någon som söker folk runt Malmötrakten, så kan ni väl droppa ett mail? ;)


jag är över två månader post-op och lever i stealth på båda mina arbetsplatser, vilket är en helt ny upplevelse för mig. det är en obeskrivlig känsla.. samtidigt så försöker jag slå bort mina tankar om att jag 'lurar' min omgivning, för ibland känns det nästan som det. även om jag blir sedd för mitt riktiga och sanna jag, så känner jag mig lite lögnaktig ibland. jag passerar i alla fall till 110% och det är förbannat skönt. kanske är det nu mitt liv är på väg att vända och jag kan börja se ljust på framtiden igen? vi får hoppas det. ^^